Ju mer jag funderar på det desto mer borde vi titta på
gayrörelsen och kvinnorrörelsen? Vi har lite att lära.
Just nu anses ju jag, med mina diagnoser, vara den
potentiellt galna och samhällsfarliga säkerhetsrisken.
En som inte ens får köra tåg än mindre arbeta med
något säkerhetsklassat.
En gång i tiden var säkerhetsrisken och den alldeles
uppenbart "sjuke" den homosexuelle personen eller
den ogifta (ochdärmed promiskuöse) unga modern.
De som sattes i psykiatriskt "förvar"....
Hade vi inte kommit längre än så avseende den
generella synen på en grupp av människor?
Har vi inte lärt ett dugg av vår historia?
Hjärnkollar och allt annat i all ära men sådant här
måste nog göras av oss själva. Styrt av oss själva.
EMPOWERMENT!!!
Lotta Abrahamsson
