Vägval

Hela livet är ju egentligen fullt av vägval. Både medvetna

och omedvetna. Jag satt och funderade på vilka mina viktigaste

val för livet varit och insåg att i en praktik har det mest varit

livet som helt enkelt serverat mig med saker.

Livet har inte avgjort alla mina val men en del och ibland

ser jag det som har fått en del chanser också. Om och om igen kanske? Ju mer jag

funderat kring mina vägval (både de bra och dåliga) så tänkte

jag alltid att de hade nog ändå en mening ändå. Bara att ibland har

den meningen tagit väldigt lång tid att se. Med någons slags egen mer

diffus tro på att det som sker i livet faktiskt har en mening har jag alltid haft.

Men då råkar jag ju ha en väninna som är pastor som ibland

utmanar mina tankar rejält. Det finns väl ingen mening med

allt eländigt som sker, sade hon krasst till mig. Nej, det är ju

det som varit problemet med min egen hemsnickrade Lotta-

tro. Jag hade just ingen förklaring på varför så väldigt hemska saker

skedde med vissa människor. De goda och trevliga sakerna är ju

lätta att se syftena med. De svåra kosekvenserna av vägval

man gjort (och ändå klarat av) kan man, med lite god vilja,

också se ett syfte med (mycket längre fram). Men de där

riktigt groteska sakerna. Barn som plågas, människor som

svälter, torteras och dör, de i krig och katastrofer, de som

helt oförtjänst lämnats och svikits brutalt av nära och kära,

de som mobbas och ständigt får höra sin oduglighet.

Det finns inget vettigt syfte med dessa saker i sig..

Men när du själv funnit syftet med vad som händer/har hänt dig. Själv

egentligen skapat dig ett syfte. När du valt att se en erfarenhet

som lärande eller berikande. DÅ och först då kommer syftet.

Men händelsen i sig har egentligen inget eget syfte.

Det är hur du väljer att se på det som avgör hur du sedan agerar.

Att jag flyttade till Kopparberg var mest en slump. Men att jag

skapade mig syftet med själva flytten är tydligt. Jag såg direkt vinsten i att stressen

minskade, känner glädjen över att åter ha en hund och älskar att

äga en total fristad för mig och mina närmaste (som jag kallar

"Villa Lugnet"...). Det är syften jag skapat av ett av de mer slump-

artade vägval jag gjort. Då fick mitt vägval en mening.

En himla bra sådan t.o.m.

Min cancer var verkligen inte en trevlig eller meningsfull tid

i sig. Något jag gärna undvikit. Cancer är bara dum, dödar

och oroar så många på vår jord. Men är du en av de som klarar

den och överlever så kan du skapa dig ett syfte med det också (jag är övertygas om att du kan finna syftet med att någon dör i cancer på samma sätt).

Jag fick givetvis många goda insikter om livet med cancern men

de var jag själv tvungen att finna.

Det handlar lite om hur du jonglerar livet.

Inom andra områden och även under andra tider i mitt liv skulle

jag kunna valt att se det som skett mig som oerhört negativt.

Ja, rent utav orättvist och riktigt geggigt fastna i det. Det gör vi väl lite

alla till mans alltid i en kris men tiden vi blir handlingsförlamande

och fastnar i något trist varierar mycket men hur vi väljer vi

att gå vidare? Kan vi påverka det själv? Javisst, säger min

livserfarenhet.

Jag har haft förmågan att kunna skapa syften av även sådant

där väldigt trista saker hänt. Även om det varit nära ögat att jag

misslyckats ibland så har jag ändå lyckats riktigt bra.

Ibland har jag behövt hjälp på traven av andra också. Hur jag

gjort och gör tänkte jag återkomma till i ett annat inlägg.

Men jag kan kort säga att det handlar om att skapa lycka i nuet.

DET ger syften och meningar i tillvaron, du blir lyckligare

totalt sett och du lever t.o.m. enligt forskningen längre

med ett sådant förhållningssätt.

Mina viktigaste vägval då. Jo de har varit många.

De tre viktigaste har dock varit att:

1. Välja att få mina fantastiska barn

2. Våga älska (om och om igen...) och

våga bli älskad tillbaka.

3. Vara så sann jag förmår (mot mig själv och andra)

Vilka är dina tre bästa vägval?

Lotta Abrahamsson