Vad tänkte jag på i Almedalen då?
Egentligen inte så mycket politik. Jag tycker politikenkommer i skymundan för alla människors desperata
och ibland absurda kamp för att knyta kontakter.
Kontakter som är de mest ytliga jag kan tänka mig.
Som jag inte ens vet vad jag ska göra med. DET är vad
Almedalen handlar om. Att synas, visa upp sig och knyta
"rätt" kontakter. Vad nu det är? Folks popularitet svänger
ju liksom så det faller ju på sin egen orimlighet att man
kan knyta "rätt" kontakter egentligen... Vad sägs om att
man pratar med de man tycker om, behåller just de
kontakterna och struntar i om de är "de rätta" faktiskt...
Så gör jag. Sedan får man kalla mig socialt inkompetent
men ibland undrar jag. Är den ytliga sociala kompetensen
sann, beständig och så värdefull då? När det kommer till
kritan... Finns de människorna där för dig när du skiljer
dig, förlorar alla pengar, blir sjuk eller förlorar jobbet?
Eller var du bara en pjäs i deras sociala Monopol?
Jag kommer ju inte ens ihåg vilka jag känner och kan
därför inte knappt utnyttja deras talanger för egna syften.
Senast igår fattar jag att min vän som jag äter middag med
faktiskt ÄR fotograf. jag behöver just nu en fotograf men
kopplar inte ihop de tu förrän hon erbjuder sig att fota
mig...
Inte praktiskt direkt att inte utnyttja sitt nätverk men
å andra sidan kan ju folk vara trygga med att de jag umgås
med är viktiga för mig som PERSONER och inte för det de
eventuellt presterar. Att jag inte kommer att använda de
som verktyg i mitt eget liv eller för egen vinning. Att jag
helt enkelt gillar dom.
Eftersom jag fortfarande inte begriper vad man ska
med ytterst ytliga bekanta till så lämnar jag det därför
därhän. Jag har inget intresse av det tyvärr. Ser inget
gott syfte ens. De jag får kontakt med i mitt arbetsliv
har jag helt andra krav på och i ärlighetens namn vill
även jag vara mer för andra är ett visitkort. Jag tror på
mötet mellan människor. Det ärliga. Det givande där
vi lär av varandra och där vi utvecklas tillsammans.
Så dessa dagar har min tankar faktiskt mer fyllts av
mina nya rutiner som jag nu lägger hemma. Mer än
politik och ytlighet i grupp.
Jag är klar med räkningsrutinerna
och denna vecka kommer även mina faktureringsrutiner
sättas. Jag lägger upp dem i bloggen när jag är helt nöjd
med dem (och de tål att visas upp). Jag tänker på min
kommande bok och har några nya uppslag jag också vill
pröva. Det är spännade att skapa. Så väldigt spännande.
Jag har att göra resten av sommaren. Sedan ska jag ju
ta körkort också (körkortsteori är verkligen urtrist).
Livet är väldigt spännande just nu och jag vet inte
vilket håll vissa saker kommer att gå mot helt och
hållet. Det vet man aldrig med skapande.
Jag vet en sak däremot. Jag är ingen team-player.
Jag är en person som bäst arbetar själv. När man arbetar
så enskilt som jag gör så kan man dock aldrig förlita sig
på att kunna vara en i gänget ett slag. Det finns inga andra
att periodvis kunna luta sig mot när man har en svacka i
arbetet och det kreativa. Ingen täcker för dig...
För att hålla som föreläsare/utbildare så måste jag
ständigt förkovra mig i allt nytt som händer och forskas
på. Jag måste SJÄLV prestera och presentera ett material
som är tillräckligt intressant i sig för att ha en framtida
inkomst. När man inte kan luta sig mot andra så MÅSTE
man skapa ett ännu bättre arbete än de flesta. Materialet
och arbetet måste kunna tala för sig själv. Speciellt nu
när jag gör nytt. För jag kommer aldrig vara den som
säljer vare sig det eller mig själv speciellt bra.
Eller vara den socialt populära
.
Jag får helt enkelt bara gör ett bra jobb och i
framtiden ett ännu bättre sådant. Sådant säljer och i ett
näringsliv så är det så krasst. Säljer du så kan du anpassa
ditt arbete efter dig själv. Vilket är en förutsättning för
att jag ska kunna arbeta.
Money talks, bullshit walks....allt annat är en social
konstruktion. kanske t.o.m. en illusion ibland?
Men just de orden blir väldigt påtagligt sanna för de
personer som inte lyckas så bra socialt. För att kunna få
respekt för sina tankar och kunskaper så är det enda vägen
att gå för just mig. Att göra ett sjuhelsikes bra jobb.
I ärlighetens namn så räcker inte bara det. Det arbete du
utför ska vara bra både för dig själv, för de i din närhet
samt för hela världen. Det primära syftet är sällan pengar
när du skapar. Men när du är ärlig och gör det med ett
gott syfte och verkligen lägger dig vinn om att göra ett bra
jobb. Ett arbete där du INTE gör detta primärt bara för din
egen skull. DÅ är min erfarenhet att pengar och därmed
förutsättningarna för att fortsätta arbeta kommer...
Men det är min upplevelse och är givetvis ingen universell
sanning för alla andra. Det är min sanning.
Så det tänker jag göra. Ja, så tänker jag just nu i Almedalen,
Sommarhälsningar från ett stekhett Gotland och
från skuggan
Lotta Abrahamsson
