Money talks...bullshit walks..

Vad tänkte jag på i Almedalen då?

Egentligen inte så mycket politik. Jag tycker politiken

kommer i skymundan för alla människors desperata

och ibland absurda kamp för att knyta kontakter.

Kontakter som är de mest ytliga jag kan tänka mig.

Som jag inte ens vet vad jag ska göra med. DET är vad

Almedalen handlar om. Att synas, visa upp sig och knyta

"rätt" kontakter. Vad nu det är? Folks popularitet svänger

ju liksom så det faller ju på sin egen orimlighet att man

kan knyta "rätt" kontakter egentligen... Vad sägs om att

man pratar med de man tycker om, behåller just de

kontakterna och struntar i om de är "de rätta" faktiskt...

Så gör jag. Sedan får man kalla mig socialt inkompetent

men ibland undrar jag. Är den ytliga sociala kompetensen

sann, beständig och så värdefull då? När det kommer till

kritan... Finns de människorna där för dig när du skiljer

dig, förlorar alla pengar, blir sjuk eller förlorar jobbet?

Eller var du bara en pjäs i deras sociala Monopol?

Jag kommer ju inte ens ihåg vilka jag känner och kan

därför inte knappt utnyttja deras talanger för egna syften.

Senast igår fattar jag att min vän som jag äter middag med

faktiskt ÄR fotograf. jag behöver just nu en fotograf men

kopplar inte ihop de tu förrän hon erbjuder sig att fota

mig...

Inte praktiskt direkt att inte utnyttja sitt nätverk men

å andra sidan kan ju folk vara trygga med att de jag umgås

med är viktiga för mig som PERSONER och inte för det de

eventuellt presterar. Att jag inte kommer att använda de

som verktyg i mitt eget liv eller för egen vinning. Att jag

helt enkelt gillar dom.

Eftersom jag fortfarande inte begriper vad man ska

med ytterst ytliga bekanta till så lämnar jag det därför

därhän. Jag har inget intresse av det tyvärr. Ser inget

gott syfte ens. De jag får kontakt med i mitt arbetsliv

har jag helt andra krav på och i ärlighetens namn vill

även jag vara mer för andra är ett visitkort. Jag tror på

mötet mellan människor. Det ärliga. Det givande där

vi lär av varandra och där vi utvecklas tillsammans.

Så dessa dagar har min tankar faktiskt mer fyllts av

mina nya rutiner som jag nu lägger hemma. Mer än

politik och ytlighet i grupp.

Jag är klar med räkningsrutinerna

och denna vecka kommer även mina faktureringsrutiner

sättas. Jag lägger upp dem i bloggen när jag är helt nöjd

med dem (och de tål att visas upp). Jag tänker på min

kommande bok och har några nya uppslag jag också vill

pröva. Det är spännade att skapa. Så väldigt spännande.

Jag har att göra resten av sommaren. Sedan ska jag ju

ta körkort också (körkortsteori är verkligen urtrist).

Livet är väldigt spännande just nu och jag vet inte

vilket håll vissa saker kommer att gå mot helt och

hållet. Det vet man aldrig med skapande.

Jag vet en sak däremot. Jag är ingen team-player.

Jag är en person som bäst arbetar själv. När man arbetar

så enskilt som jag gör så kan man dock aldrig förlita sig

på att kunna vara en i gänget ett slag. Det finns inga andra

att periodvis kunna luta sig mot när man har en svacka i

arbetet och det kreativa. Ingen täcker för dig...

För att hålla som föreläsare/utbildare så måste jag

ständigt förkovra mig i allt nytt som händer och forskas

på. Jag måste SJÄLV prestera och presentera ett material

som är tillräckligt intressant i sig för att ha en framtida

inkomst. När man inte kan luta sig mot andra så MÅSTE

man skapa ett ännu bättre arbete än de flesta. Materialet

och arbetet måste kunna tala för sig själv. Speciellt nu

när jag gör nytt. För jag kommer aldrig vara den som

säljer vare sig det eller mig själv speciellt bra.

Eller vara den socialt populära

.

Jag får helt enkelt bara gör ett bra jobb och i

framtiden ett ännu bättre sådant. Sådant säljer och i ett

näringsliv så är det så krasst. Säljer du så kan du anpassa

ditt arbete efter dig själv. Vilket är en förutsättning för

att jag ska kunna arbeta.

Money talks, bullshit walks....allt annat är en social

konstruktion. kanske t.o.m. en illusion ibland?

Men just de orden blir väldigt påtagligt sanna för de

personer som inte lyckas så bra socialt. För att kunna få

respekt för sina tankar och kunskaper så är det enda vägen

att gå för just mig. Att göra ett sjuhelsikes bra jobb.

I ärlighetens namn så räcker inte bara det. Det arbete du

utför ska vara bra både för dig själv, för de i din närhet

samt för hela världen. Det primära syftet är sällan pengar

när du skapar. Men när du är ärlig och gör det med ett

gott syfte och verkligen lägger dig vinn om att göra ett bra

jobb. Ett arbete där du INTE gör detta primärt bara för din

egen skull. DÅ är min erfarenhet att pengar och därmed

förutsättningarna för att fortsätta arbeta kommer...

Men det är min upplevelse och är givetvis ingen universell

sanning för alla andra. Det är min sanning.

Så det tänker jag göra. Ja, så tänker jag just nu i Almedalen,

Sommarhälsningar från ett stekhett Gotland och

från skuggan

Lotta Abrahamsson