Ska bli ekonomisk...som specialintresse?

Har god lust med det nämligen.

Jag ska börja med att begära tillbaka pengarna för denna resa som försenats snart 5 timmar med SJ. Varenda sekin ska jag ha tillbaka (för det påverkade de få timmar jag hinner vara med han jag vill vara med mer samt tvingas avboka en röntgen imorgon vilket inte är sååå bra när man har cancer...om än med 95% goda odds from oktobers mitt...:)

Men hur det påverkar morgonsdagen, hur jag frös, fick betala äcklig pizza i Alvesta (som knappt gick att äta o.s.v.) och annat får de banne mig ersätta mig för.

Jag SKA försöka bli en mer ordentlig och kanske lite grinigare tant. En tant som inte är så mesig utan tar tillbaka det jag faktiskt ska ha. Pratade med Com hem idag också och märkte att DE var skyldiga mig 1200 kronor. Njutningsfullt att begära en utbetalning på det, tackar!!!

*Morrar*

Ty en väntan från 20.40 ända till 01.10 i Alvesta var INTE kul. Inte ett dugg... Kaxig konduktör har inte vågat närma sig mig något mer efter påstigningen och mina "svarta" blickar (jag sägs kunna få svarta ögon..???). Han utbrast nämligen några tämligen ONÖDIGA och tykna kommentarer om jag faktikt inte kunde fövänta mig mat jag redan betalat för...när vi klev på. BAAAD move mot en omedicinerad tant med AS/ADHD.....jag behövde inte säga något...Han dröp bara av av blicken... Klockan är 04.24...tåget är inte frmme än...Vi ska vara där ca 05.00....(fint..01.10-05.00 blev det och jag skulle varit framme 23.39!!!!!!)

They will pay for this. SJ...akta er!!! Jag ska skriva klagobrev som aldrig förr för NU är jag grinig...

SJ är verkligen uselt sedan ca 1,5 år tillbaka....Riktigt uselt. Egentligen åker jag hellre tåg men det fugerar inte längre. Man vet inte om man kommer i tid då dit man ska. är det inte totalt snökaos så är flygen både billigare, snabbare och bättre

För övrigt har jag köpt en lägenhet och lånat flera miljoner....*hick*.

Vad har jag gjort???? Läskigt ju....

Lotta - Börjar likna elak tant i skogen som kastar sten på barn...

Hur svårt kan det vara att åka buss?

Idag var jag så duktig. Planerade våren med
Medalgon, skrev under ett banklån, handlade t.o.m.
på en ICA-affär och tänkte att DÄR, där är ju en buss.
Den går förbi där jag ska köpa en ny almanacka och
sedan nära hemmet.

Perfekt! och kände mig jätteduktig (och ingen satte
sig bredvid mig)...tills dess jag insåg att jag hamnat
i bortre delen av Hammarbyhamnen. Den resan kostade
155:- istället för 30:-...

Det värsta är att så här är det jämt och har alltid varit.

Det är väldigt dyrt att ha AS/ADHD.
Väldigt....

Iallafall om man ska förflytta sig. Tack gode gud för
taxibilar och nära och kära med bil och körkort.
Jag har (med nöd och näppeden ekonomiska
möjligheten just nu att ibland ta taxi. Fast
egentligen borde de pengarna gå till en buffert.
För som ägare till en bostadsrätt MÅSTE man ha en
sådan då saker som t.ex. kyl och diskmaskin faktiskt
går sönder Vad händer den dagen jag inte tjänar lika
mycket pengar? Blir jag sittande hemma då igen?


Jag har varit där. Jag vill inte dit igen...
Jag måste försöka lära mig köra bil igen.
Jag måste!!!! För annars kommer inget att fungera
när jag blir äldre och inte orkar jobba lika mycket.
Eller den dagen jag inte kan planera mitt jobb
efter just mina förutsättningar.


Lotta

Stagediving är ingen bra idé utan mottagare...

Jag var aldrig rockartist och har således ingen vana av stagdiving. Den bör dock troligtvis vara planerad och man ska INTE falla utan att ens märka det själv. Ingen tog ju inte ens emot och det hela gick blixtsnabbt...;)

Plötsligt bara for jag nedåt (sceen är ganska hög). Ont gjorde det ockaå och eftersom automatiseringen, liksom en del annat inte är på topp än så tog jag heller knappt emot mig. Jag faller handlöst. Jo, en del blåmärken och sår finns som minne.

Men nu till frågan. Direkt sedan ställer jag mig upp och fortsätter föreläsa (efter jag bett någon inhandla strumpbyxor..de gick sönder) och hittat den svarta whiteboardpennan jag behövde (tack för lånet du deltagare..).

Hur hade ni reagerat i samma läge?

Snart en minisenester med Mannen i mitt liv och jag har t.o.m. ätit lunch och middag. Det gåt framåt...:)

I ärlighetens namn..är det så onormalt att göra så???...att ställa sig upp och bara köra på (trots en klar smärta resten av föreläningen men ändå en hanterbar sådan..ont på en 7:a ungefär.) Men inget var ju brutet direkt..


"LottasTankar"

Skolforum och boksignering

Idag var det dags. Den stora läskiga dagen...
Både boksignering av boken Tänk om!
och seminarium (med uruselt ljud och tyvärr
utan slingor för hörselskadade).
Men det gick bra ändå till sist. Man får göra det
bästa av situationen, helt enkelt.

Någon koll på dagen har jag egentligen inte haft men
jag fick en massa fina blommor och presenter och nu
är det dags att kolla på korrigeringar till upplaga
två. Samt fortsättnigen av ett ev. skrivande.....
Det finns ju mer att förtälja faktiskt. Eller också
blir jag något helt annat. Telefonist kanske? Vem vet?

Denna boken var ju mest avsedd som en introduktionsbok
för de som kanske inte vet så mycket om
autismspektrumtillstånd och ADHD.
Det finns mycket mer att berätta.

Dagen är över. Jag är tämligen snurrig själv och
har nog noll koll just nu avseende in egen insats
men tycker mitt förlag iallafall gjort ett primaa jobb.
http://www.epago.se (Gleerups).

Tack alla som kom och tack för alla fina presenter!!!
Jag blev jätteglad för jag hade glömt att man kunde få
sådant vid ett sådant här tillfälle.

Så här såg det ut idag vid boksigneringen....



Nu är det sovkoma och lite städning imorgon innan jag
föreläser om vänskaps- och kärleksrelationer på en
konferens i Göteborg på torsdag.


Lotta - trött men glad att jag klarade dagen iallafall..:)