Glöm aldrig att ni räddar liv!

Den sista offentliga föreläsningen är avslutad
och våren är nu här på riktigt. De längre resorna
är över. Bara mer lokala och icke-offentliga
uppdrag kvar nu.

Jag älskar att förmedla något som människor kan
ha nytta av. Fast de där resorna, de där hotell-
nätterna då jag aldrig somnar i tid och att alla
mina rutiner förstörs, är inte alltid kul. Det hör
dock till jobbet. Något jag gör för att kunna ge.
Det är faktiskt värt det. Fast just idag är jag
glad över att kunna vara kvar i samma landsdel
ett tag.

Nu ska jag vila några dagar. Sedan svara på alla
dessa mail jag inte hunnit med under reseperioden
och faktiskt hinna med att just blogga igen. Ni
som följt mig under åren vet ju att det är nu jag
bloggar. Det är nu jag har tid att tänka, utveckla
och lära.

Under sommaren (har iofs redan börjat) kommer jag
också befinna mig mer i en verklighet rent verksamhets-
mässigt. Det duger inte att bara prata och prata
utan man måste in i verksamhet då och då. Gärna
frekvent. Att handleda och föreläsa är aldrig samma
sak som att faktiskt befinna sig i verkligheten.

Nu har jag turen att känna de som startat upp boendet
"Vårberget" i Stockholm. Ett HVB-boende för personer
med AS/HFA och en särskild tilläggsproblematik.
(Är Anna Sjölund, Gunilla Gerland, Max Brar och Micke
Hübinette inblandade i samma projekt så är iallafall
JAG nöjd och det borgar för kvalitet i mina ögon.

Så det kändes ju extra roligt att jag kan jobba där
lite när jag nu har möjligheten. I sommar blir det
ganska mycket faktiskt. Fast märkligt nog känns det
inte som ett jobb som är ens betungande.
Snarare som ett intresse och faktiskt viktigt. Jag är
nog lite speciell inser jag. En människa som faktiskt
aldrig direkt jobbat för pengar. Jag har i princip
alltid arbetat med det som faktiskt intresserar mig.
Där jag också tror att jag kan göra ett bra jobb.

Jag vill tacka för alla hundratals och fantastiska mail
jag fått av er åhörare. Ni ska veta att det är dessa
mail och bloggkommentarer som får mig att "gå som tåget"
under de mer krävande månaderna. Extra roligt är det
att få alla berättelser om hur ritpratad problem-
lösning verkligen fungerat hos er och hur stor hjälp
andra verktyg och metoder varit för er.
Ett varmt tack för dessa mail/kommentarer.

Nu ser jag fram emot att få börja blogga mer frekvent
igen. Att få delge både er (och kanske även mig själv
som reflektion) hur jag tänker och utvecklar framledes.

Ni, mina kunder, åhörare och läsare, är VIKTIGA.

GLÖM ALDRIG ATT NI RÄDDAR LIV!!!!
TACK FÖR ATT NI FINNS.


Lotta