Visby - fullsatt ikväll

Hur har jag kunnat missa Visby?
Idag var staden otroligt vacker i det
fina solskenet också..:)Varför har jag aldrig
varit här?


En sådan vacker stad är det ju sällan man ser.
Hit skulle man ju rent utav kunna flytta.
Om man flyr när turisterna kommer alltså...
Men annars måste det ju vara magiskt att
bo så här. Som i en saga.

Föreläste idag den första öppna kvälls-
föreläsningen för denna säsongen.
Det är alltid lite svårare när man inte
har vanan inne för att man varit ledig
från just denna föreläsningen ett bra tag.

Flera av de vanliga exemplen jag brukar
dra insåg jag efteråt att jag inte alls
använt mig av...inte heller hade jag samma
kläm på klockan heller. Det diffade ett par
minuter hit och dit och sådant gillar jag
INTE...:) Ordning och reda in i minsta detalj
ska det vara på mina föreläsningar...;)

I ärlighetens namn var det nog ingen som märkte
något men det räcker ju att jag gör det och
stööörs.

Lika svårt som vanligt att tolka en publik
men utvärderingarna var jättefina så jag
bör vara mycket nöjd:)

Efter föreläsningen hörde jag att man haft
en debatt på ön om ADHD-diagnosens vara
eller icke vara och så här i efterhand önskar
jag då att jag mer beskrivit vad diagnoserna
betytt för mig. Dels gav mig ADHD:n möjlighet
till medicinering. Detta höjde min livskvalitet
såpass att jag själv baxnade...

Dels så gav de mig möjligheten att för första
gången i mitt liv verkligen finna mig själv.
Lotta - Jag med mina styrkor och svårigheter.
Utan den självkännedomen (och därmed
möjligheten att kunna använda mina styrkor mer
och även kunna kompensera svagare sidor hos mig
själv) hade jag ALDRIG stått här på scen i Visby
idag. Inte heller hade det varit fullsatt...

Ja ibland glömmer man att förklara hur OTROLIGT
viktiga mina diagnoser varit för mitt fortsatta
liv. Jag hade troligtvis inte ens arbetat idag
utan diagnoserna. Jag hade varit sjukskriven minst
halvtid. Hoppas ni förstår allvaret.

Fast det skadar inte att erkänna att stigmatisering
förekommer. Det är ett faktum och ju mer hög-
fungerande någon är desto jobbigare kan det bli
när man förstår att man särbehandlas. Bara för
att folk vet om mina diagnoser så kan jag bli
behandlad som mindre vetande av vissa. Det är inte
så ovanligt faktiskt att av vissa anses mina ord vara
mindre värda. Speciellt i mer privata sammanhang. På
scen är man en auktoritet liksom när jag handleder.
Akuta doktorsbesök och nyaer bekantskaper däremot har
varit ett problem. En del beter sig mycket märkligt
när de får reda på mina diagnoser. En del börjar t.o.m.
prata riktigt lååångsamt med mig så jag förståååår...
*flinar* Å andra sidan..är det så mycket bättre då att
de istället överskattar min förmåga?

Givetvis är ingetdera kul och i första hand är jag
faktiskt LOTTA. Jag ÄR inte en diagnos för att
jag har den. Jag är mer än så får jag verkligen
hoppas. Jag tänker heller inte göra mg sjukare än
jag är. Eller friskare. Jag ÄR och tänker fortsätta
med att vara just JAG!!!

Visby och Gotland ja....himla trevligt folk
dessa gutar iallafall. Hit ska jag tillbaka.
Kanske med fortsättningsföreläsningen då..i höst?
Någon föreslog att jag skulle komma redan i
september. Inte mig emot för då är det väl
fortfarande varmt...:)

Hej Då Visby och tack för ditt/ert fina mottagande:)


Lotta Abrahamsson