God Jul och Gott Nytt År

"Communication is the key -
Kommunikation är nyckeln."

God Jul och ett

Gott Nytt År

Det vore häftigt om vi till sist kunde lära oss
att kommunicera med varandra. Hur olika än
våra hjärnor tänker. Hur olika erfarenheter
vi än har av livet. Vi borde kanske bara
förstå det enkla faktumet att vi egentligen
ska komplettera varandra, helt enkelt?

Det finns sätt. Jag utvecklar just nu även
helt nya sätt för att t.ex. tolka en social
situation när du har Aspergers syndrom.
Nu när jag äntligen fattat hur man måste
göra. Egentligen inget nytt (som alltid).
Bara sättet man gör det på som jag tror är
ganska nytt. Iallafall för de allra flesta
med egen diagnos. Definitivt för de flesta
i en personalgrupp.

Jag är så spänd på hur dessa metoder
kommer att fungera. Jag testar mig fram,
lite trevande just nu, på både mig själv
och några vänner. Snart är det dags att göra
det med en större grupp.

Tänk om det verkligen fungerar i en större
skala. Nästan en hisnande tanke. Men man
får pröva. Fungerar det inte så får jag väl
komma på något annat.

December har varit en fantastisk månad på
många sätt. Jag har fått så många fantastiska
erbjudanden jobbmässigt att jag knappt vet
hur jag ska hinna med allt. Jag har fyllt 45
och fick en drömresa till Förenade
Arabemiraten av min son. Vi kom hem nu
i måndags.

Jag har varit med på Nyhetsmorgon i TV4
(för att någon på redaktionen läst just den här
bloggen...inte visste jag att mediafolk läste min
blogg... Ibland känns det som den är något som
bör läsas på egen risk t.o.m...*s*).

Jag hade t.o.m. en tjejfest p.g.a min födelsedag.
Fatta!!! Jag bjöd hem nästan 20 personer i mitt
hem. Något jag ytterst sällan gör men jag övar
på det..:) Nu har jag haft det 2 ggr på 5 år.
Det var dessutom så himla trevligt att jag blir
rörd när jag tänker på det.
Jag inser att jag nog har vänner. Faktiskt.
Jag har nog vänner!!! Underlig känsla men bra.
Jag tror t.o.m. ett par av de är verkliga vänner.
Jag har kommit långt. Mycket långt...

Jag har haft ytterst få nära vänner i mitt liv.
Kanske egentligen bara två och det under bara
några år sammanlagt. Den ena dog snart av en
aggressiv bröstcancer. Den andra flyttade (men
hon finns kvar ändå på något vis även om vi
nästan aldrig ses).

Nu är jag där mer "på riktigt" med vänskaper. Jag
hoppas att jag nu är mogen och redo att knyta mer
närmare relationer. "Late bloomers" kallar de oss i
USA. Vi mognar sent...och ack så härligt det är att
mogna..så jag har längtat efter att naturligt kunna ha
vänner. Riktiga vänner. Där också jag är en del av
en kommunikation relation som består av givande
och tagande från bägge håll.

Efter allt detta positiva hände det hemska.
Igår dog min syster.

I somras fick vi reda på att hon hade lungcancer
och igår, bara 4,5 månad senare, somnade hon
lugnt in. Jag hängde inte med alls, i ärlighetens
namn...

Jag borde skickat fler julhälsningar än jag gjort.
Jag borde redan ha skickat ut föreläsnings-
material till kursdeltagare jag haft. Just nu finns
varken ork eller motivation för alls mycket. Jag
försöker få ihop en jul iallafall. Jag inväntar nu
att julskinkan kokat klart och sedan ska jag sova.
Jag snäpper nog tillbaka snart, som vanligt, men
tills dess så måste jag få bara vara ett tag...

Livet är förunderligt och idag gjorde jag något
nytt. Jag lärde mig att man kan "köpa" mycket
av ett julbord i en charkdisk. Man behöver inte
göra allt i detalj och själv, som vanligt. Det är
inte lätt och det tar emot men när livet kommer
emellan har man ibland inget val.

När jag som mest behöver rutinerna hinns de
inte med. Jag kompenserar på andra sätt och
jag kommer klara det här. Men sorg är svårt.
Jag hanterar inte alls att människor jag tycker
om ska dö och har även svårt att närstående
ligger för döden. Oftast undviker jag att besöka
de t.o.m.

Jag hoppas att denna upplevelse förändrar det
här. För det måste vara hemskt när människor
man älskar inte ens klarar av att besöka en när
man är döende (kom jag precis på...). 

Jag är så glad att jag hann det med min syster.
Nu återstår bara mormor som jag inte klarat av
att träffa alls de senaste åren (hon har inte långt
kvar heller). Jag måste bara lära mig att
människor kan förändras, bli sjuka et.c. och inte
vara samma som de alltid varit. Jag kan inte vara
kvar i stadiet där jag tror att människor är en annan
person bara för att de t.ex. bytt löständer.
Jag ser fram emot ett utvecklande år under 2010
och JA jag tänker sluta röka. Jag har ingen lust att
dö än. Jag har alldeles för mycket att göra innan jag
har tid att dö. Jag måste t.o.m. bli mycket gammal,
tror jag...

Avslutningsvis vill jag tacka alla kunder, åhörare,
kollegor och ni som jag bara tycker om av en
mängd olika anledningar. Ni är fantastiska!
Utan er skulle jag aldrig ha ork och motivation att
fortsätta utveckla och lära.

Tack för att ni finns. Ni får mig att sträva vidare...
ni får mig att orka det jag ibland inte orkar.

Julkram
Lotta

P.s. Ursäkta om denna bloggen blev lite rörig.
Jag är nog lite mer rörig i huvudet än vanligt.
Som det nog ska vara. Sorg gör konstiga saker
med oss...det bara är så.

TV4 Nyhetsmorgon - imorgon är jag med..

Avgör efteråt om det är bra eller dåligt.

Jag ska intevjuas av Tilde de Paula och
det kan ju bli rätt intressant. Beroende på
vad jag kläcker ur mig denna gång så får jag
väl antingen sträcka på mig eller gömma mig
efteråt.

Bäst är att bli sminkad iallafall. Slår högre än allt
det andra. Man blir sjukt snygg när proffsen
får jobba. I ärlighetens namn skulle jag kunna
vara med i nästan vilket program som helst
bara för att få ynnesten att bli sådär snygg...:)

Sist jag var med på SVT så gick jag omkring
hela dagen efter inspelningen och bara njöt av
faktumet att t.o.m. JAG tyckte att jag var
snygg...:)

Jag borde egentligen ha jobbat på TV kanske?
De kan väl ge mig nåt litet tramsprogram bara.
Jag kan prata om svampar, eller vad
som helst...

Jag kunde kanske bli den nya supernannyn
som INTE kör med bestraffningar
och mer ser till faktumet att människor utvecklas
bäst av positiv förstärkning och får hjälp med
förklaringar på hur man ska göra istället....

Tycker Ross Greene säger det bra...

"Människor gör inte fel för att de tycker det är kul...
...de gör fel för att de inte vet hur de ska göra rätt.."

Lotta

Bo Hejlskov

Kan bara rekommendera den mannen.
Han vet faktiskt vad han pratar om.

Kan du lyssna till en föreläsning av honom eller
läsa hans bok så gör det. Mycket intressant och
för mig också bekräftande. Delar av han föreläsning
var nästan kusligt identiska med min. Fast jag vare sig
hört eller ens läst något av honom.
Sådant är spännande...riktiga människor uppskattas..:)

http://www.hejlskov.se/

Med en aha-upplevelse rikare ska jag försöka
att sova tidigt nu. Glömde givetvis hämta ut medicin
i god tid så nu ska jag somna utan...Kan bli intressant
det med.

*Natti Världen*
Lotta

Ingen pratdag

Idag blir orden grötiga och meningarna konstiga och
ibland inte ens fullständiga. Jag får hålla all min
uppmärksamhet på exakt vad jag säger för att det
ens ska bli begripligt för andra.
.
Idag är ingen bra pratdag alltså. Jag är för trött.
Jag glömde t.o.m. bort ett möte med banken...
Så gör jag sällan idag men är det något som
faller så är det alltid just det privata.


Varför är det just sådana här dagar som hela
världen verkar ringa?


Pratade nyss med TV4 och jag lovar att jag
lät helt sjuk i huvudet. Kunde knappt få ihop
meningarna. Tur att jag sällan har det så här.


Jag vet att jag tog ut mig för mycket igår och
i förrgår. Stressades mer än normalt och då blir
det så här. Jag landade på Bromma igår (efter
att haft en ovanligt stressad resa och föreläsning
i Östersund) och hann dessutom med att åka
till ett möte på Söder och sedan åkte jag till
Sollentuna (kommunalt dessutom) för att lyssna
på min gamla kompis Åsa Gravander och Stefan
Widerlöv när de föreläste. Efter
hemresan åt jag dessutom en sen middag på
den lokala restaurangen med min son...


Nattens sömn blev upphackad och insomningen
problematisk och idag är jag knappt mig själv.
Ser fram emot att vara piggare imorgon. Inatt
blir det långsömn för det är det enda som funkar.


Tänk att så krångligt det kan vara med det
det som annars är så flödande...pratet.
Att behöva koncentrera sig på sådant
som jag normalt har svårt att stoppa.
Myntets två sidor.


Ikväll föreläsning med Bo Heilskov på
ABF-huset. Detta har jag sett fram emot
och man behöver inte prata själv då heller...


Som tur är...


Lotta

Vi är alla ett - Låt oss kommunicera på våra egna villkor

Till eftertanke


Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.
 För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.
 Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.
 Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
 Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

Sören Kierkegaard

Ibland förstår jag plötsligt och allt blir glasklart...

Har under flera veckor ältat för mig själv. Ja egentligen
under mycket lång tid. Det har handlat om att förstå.

Denna gång har det handlat om att förstå hur jag med
mina diagnoser kan vara så perceptiv in absurdum och
rent ut sagt vara extremt överkänslig samtidigt som jag
inte tolkar andra sociala situationer alls. Det är ju bara
andra sidan av kakan liksom...

Jag har magkänsla (ibland kallas det nej-känslor och
anses vara inlärt men det är inte bara inlärt)
och en del andra känslor som inte alla andra verkar
ha. Ibland tolkar jag klockrent. Där andra verkar blinda.
Ibland kan det ta flera år innan jag "får rätt" dessutom.
Påtagligt ofta har jag rätt just i sådana situationer fast
det kan ta TID innan andra ser och förstår vad jag redan
vet. Jag har utvecklat ett tålamod med er faktiskt genom
åren (liksom många säkert gjort med mig i de situationer
jag inte ser och förstår).

Jag har inte kunnat förstå hur jag inte verkar lära mig
att läsa vissa (de flesta då) situationer. Att jag inte har
koden. Det jag kan om normaltänkandes värld är det
mesta väl inlärt och kompenseras troligtvis också
mycket av mitt IQ.

Jag har letat och letat efter sätt att öka min förmågan
men inte funnit det jag letar efter. Samtidigt har jag
förmågan på ett annat märkligt sätt. Ett sätt som inte
alla verkar förstå eller kanske kan jag inte heller
beskriva det?

Jag letade på fel ställe. Jag glömde bort att nyckeln
finns hos mig själv. I hur jag faktiskt känner en massa
och även i kroppen men inte alltid de saker de flesta
verkar känna. Det handlar om andra känslor också.
Sådana som kallas intuition, magkänsla, fingertopps-
känsla eller "en del har det bara".

Nu förstår jag..jag kände t.o.m. i kroppen att jag
förstod. Den känslan i kroppen har jag ALLTID haft.
Så länge jag minns. Det ni...:)

Nu vet jag hur jag ska göra. Hur jag ska gå vidare.
Jag har egentligen alltid vetat hur jag ska göra men
det var inte det gängse sättet bara.

Jag lärde om?
Med katastrofalt resultat i så fall. Med min kognition
skulle jag kanske lärt annorlunda? Använt just de
delar just jag är bra på. Då kunde vi alla kunde samarbeta
i världen med våra olika styrkor och svagheter. Som ett.
I harmoni med varandra. Vi behöver varandra. Vi behöver
finna en delaktighet och förståelse TILLSAMMANS.
Inte i klickar av människor som förstår just oss.
Utan vi alla tillsammans.

Jag gör det annorlunda än ni men ändå har även alla
andra just denna förmågan också. Jag besitter inga
hemliga känslor, förstånd eller superkrafter.
Jag är osedvanligt träffsäker när jag är som bäst
(vilket märktes väl när jag arbetade som rekryterare)
men lika socialt blind i andra situationer..Jag tänker
och känner perceptuellt bara lite annorlunda. Detta
gör att jag ibland är så bra och ibland så komplett
usel avseende en liknande förmåga.

Så enkelt och varför skulle jag krångla till det?

Ibland är det magiskt livet. När sakerna dessutom faller
på plats för mig i ett logiskt, systematiskt mönster.
Då känner jag att det är rätt. Fast annorlunda...
Hur ska jag berätta en annan dag.
Jag vet att jag är på rätt väg nu.

Tills dess. Lyssna gärna på den här fascinerande
historien. Jag kan känna igen mycket. Jag har
ofta samma effekt på djur och barn...och min
första nära och villkorslösa vän som alltid fanns
där var min hund. Min hund hade jag aldrig svårt
att tolka. Mitt hemskaste barndomsminne var när
min vän dog av sjukdom. Jag överdriver inte när
jag säger att jag sörjde och grät i flera år.

http://www.horseboymovie.com/audio.php

Fascinerande ljudklipp och jag ska köpa boken imorgon.



Lotta (bilden är på en av mina katter - Vickan)