Ibland förstår jag plötsligt och allt blir glasklart...

Har under flera veckor ältat för mig själv. Ja egentligen
under mycket lång tid. Det har handlat om att förstå.

Denna gång har det handlat om att förstå hur jag med
mina diagnoser kan vara så perceptiv in absurdum och
rent ut sagt vara extremt överkänslig samtidigt som jag
inte tolkar andra sociala situationer alls. Det är ju bara
andra sidan av kakan liksom...

Jag har magkänsla (ibland kallas det nej-känslor och
anses vara inlärt men det är inte bara inlärt)
och en del andra känslor som inte alla andra verkar
ha. Ibland tolkar jag klockrent. Där andra verkar blinda.
Ibland kan det ta flera år innan jag "får rätt" dessutom.
Påtagligt ofta har jag rätt just i sådana situationer fast
det kan ta TID innan andra ser och förstår vad jag redan
vet. Jag har utvecklat ett tålamod med er faktiskt genom
åren (liksom många säkert gjort med mig i de situationer
jag inte ser och förstår).

Jag har inte kunnat förstå hur jag inte verkar lära mig
att läsa vissa (de flesta då) situationer. Att jag inte har
koden. Det jag kan om normaltänkandes värld är det
mesta väl inlärt och kompenseras troligtvis också
mycket av mitt IQ.

Jag har letat och letat efter sätt att öka min förmågan
men inte funnit det jag letar efter. Samtidigt har jag
förmågan på ett annat märkligt sätt. Ett sätt som inte
alla verkar förstå eller kanske kan jag inte heller
beskriva det?

Jag letade på fel ställe. Jag glömde bort att nyckeln
finns hos mig själv. I hur jag faktiskt känner en massa
och även i kroppen men inte alltid de saker de flesta
verkar känna. Det handlar om andra känslor också.
Sådana som kallas intuition, magkänsla, fingertopps-
känsla eller "en del har det bara".

Nu förstår jag..jag kände t.o.m. i kroppen att jag
förstod. Den känslan i kroppen har jag ALLTID haft.
Så länge jag minns. Det ni...:)

Nu vet jag hur jag ska göra. Hur jag ska gå vidare.
Jag har egentligen alltid vetat hur jag ska göra men
det var inte det gängse sättet bara.

Jag lärde om?
Med katastrofalt resultat i så fall. Med min kognition
skulle jag kanske lärt annorlunda? Använt just de
delar just jag är bra på. Då kunde vi alla kunde samarbeta
i världen med våra olika styrkor och svagheter. Som ett.
I harmoni med varandra. Vi behöver varandra. Vi behöver
finna en delaktighet och förståelse TILLSAMMANS.
Inte i klickar av människor som förstår just oss.
Utan vi alla tillsammans.

Jag gör det annorlunda än ni men ändå har även alla
andra just denna förmågan också. Jag besitter inga
hemliga känslor, förstånd eller superkrafter.
Jag är osedvanligt träffsäker när jag är som bäst
(vilket märktes väl när jag arbetade som rekryterare)
men lika socialt blind i andra situationer..Jag tänker
och känner perceptuellt bara lite annorlunda. Detta
gör att jag ibland är så bra och ibland så komplett
usel avseende en liknande förmåga.

Så enkelt och varför skulle jag krångla till det?

Ibland är det magiskt livet. När sakerna dessutom faller
på plats för mig i ett logiskt, systematiskt mönster.
Då känner jag att det är rätt. Fast annorlunda...
Hur ska jag berätta en annan dag.
Jag vet att jag är på rätt väg nu.

Tills dess. Lyssna gärna på den här fascinerande
historien. Jag kan känna igen mycket. Jag har
ofta samma effekt på djur och barn...och min
första nära och villkorslösa vän som alltid fanns
där var min hund. Min hund hade jag aldrig svårt
att tolka. Mitt hemskaste barndomsminne var när
min vän dog av sjukdom. Jag överdriver inte när
jag säger att jag sörjde och grät i flera år.

http://www.horseboymovie.com/audio.php

Fascinerande ljudklipp och jag ska köpa boken imorgon.



Lotta (bilden är på en av mina katter - Vickan)