God Jul och Gott Nytt År

"Communication is the key -
Kommunikation är nyckeln."

God Jul och ett

Gott Nytt År

Det vore häftigt om vi till sist kunde lära oss
att kommunicera med varandra. Hur olika än
våra hjärnor tänker. Hur olika erfarenheter
vi än har av livet. Vi borde kanske bara
förstå det enkla faktumet att vi egentligen
ska komplettera varandra, helt enkelt?

Det finns sätt. Jag utvecklar just nu även
helt nya sätt för att t.ex. tolka en social
situation när du har Aspergers syndrom.
Nu när jag äntligen fattat hur man måste
göra. Egentligen inget nytt (som alltid).
Bara sättet man gör det på som jag tror är
ganska nytt. Iallafall för de allra flesta
med egen diagnos. Definitivt för de flesta
i en personalgrupp.

Jag är så spänd på hur dessa metoder
kommer att fungera. Jag testar mig fram,
lite trevande just nu, på både mig själv
och några vänner. Snart är det dags att göra
det med en större grupp.

Tänk om det verkligen fungerar i en större
skala. Nästan en hisnande tanke. Men man
får pröva. Fungerar det inte så får jag väl
komma på något annat.

December har varit en fantastisk månad på
många sätt. Jag har fått så många fantastiska
erbjudanden jobbmässigt att jag knappt vet
hur jag ska hinna med allt. Jag har fyllt 45
och fick en drömresa till Förenade
Arabemiraten av min son. Vi kom hem nu
i måndags.

Jag har varit med på Nyhetsmorgon i TV4
(för att någon på redaktionen läst just den här
bloggen...inte visste jag att mediafolk läste min
blogg... Ibland känns det som den är något som
bör läsas på egen risk t.o.m...*s*).

Jag hade t.o.m. en tjejfest p.g.a min födelsedag.
Fatta!!! Jag bjöd hem nästan 20 personer i mitt
hem. Något jag ytterst sällan gör men jag övar
på det..:) Nu har jag haft det 2 ggr på 5 år.
Det var dessutom så himla trevligt att jag blir
rörd när jag tänker på det.
Jag inser att jag nog har vänner. Faktiskt.
Jag har nog vänner!!! Underlig känsla men bra.
Jag tror t.o.m. ett par av de är verkliga vänner.
Jag har kommit långt. Mycket långt...

Jag har haft ytterst få nära vänner i mitt liv.
Kanske egentligen bara två och det under bara
några år sammanlagt. Den ena dog snart av en
aggressiv bröstcancer. Den andra flyttade (men
hon finns kvar ändå på något vis även om vi
nästan aldrig ses).

Nu är jag där mer "på riktigt" med vänskaper. Jag
hoppas att jag nu är mogen och redo att knyta mer
närmare relationer. "Late bloomers" kallar de oss i
USA. Vi mognar sent...och ack så härligt det är att
mogna..så jag har längtat efter att naturligt kunna ha
vänner. Riktiga vänner. Där också jag är en del av
en kommunikation relation som består av givande
och tagande från bägge håll.

Efter allt detta positiva hände det hemska.
Igår dog min syster.

I somras fick vi reda på att hon hade lungcancer
och igår, bara 4,5 månad senare, somnade hon
lugnt in. Jag hängde inte med alls, i ärlighetens
namn...

Jag borde skickat fler julhälsningar än jag gjort.
Jag borde redan ha skickat ut föreläsnings-
material till kursdeltagare jag haft. Just nu finns
varken ork eller motivation för alls mycket. Jag
försöker få ihop en jul iallafall. Jag inväntar nu
att julskinkan kokat klart och sedan ska jag sova.
Jag snäpper nog tillbaka snart, som vanligt, men
tills dess så måste jag få bara vara ett tag...

Livet är förunderligt och idag gjorde jag något
nytt. Jag lärde mig att man kan "köpa" mycket
av ett julbord i en charkdisk. Man behöver inte
göra allt i detalj och själv, som vanligt. Det är
inte lätt och det tar emot men när livet kommer
emellan har man ibland inget val.

När jag som mest behöver rutinerna hinns de
inte med. Jag kompenserar på andra sätt och
jag kommer klara det här. Men sorg är svårt.
Jag hanterar inte alls att människor jag tycker
om ska dö och har även svårt att närstående
ligger för döden. Oftast undviker jag att besöka
de t.o.m.

Jag hoppas att denna upplevelse förändrar det
här. För det måste vara hemskt när människor
man älskar inte ens klarar av att besöka en när
man är döende (kom jag precis på...). 

Jag är så glad att jag hann det med min syster.
Nu återstår bara mormor som jag inte klarat av
att träffa alls de senaste åren (hon har inte långt
kvar heller). Jag måste bara lära mig att
människor kan förändras, bli sjuka et.c. och inte
vara samma som de alltid varit. Jag kan inte vara
kvar i stadiet där jag tror att människor är en annan
person bara för att de t.ex. bytt löständer.
Jag ser fram emot ett utvecklande år under 2010
och JA jag tänker sluta röka. Jag har ingen lust att
dö än. Jag har alldeles för mycket att göra innan jag
har tid att dö. Jag måste t.o.m. bli mycket gammal,
tror jag...

Avslutningsvis vill jag tacka alla kunder, åhörare,
kollegor och ni som jag bara tycker om av en
mängd olika anledningar. Ni är fantastiska!
Utan er skulle jag aldrig ha ork och motivation att
fortsätta utveckla och lära.

Tack för att ni finns. Ni får mig att sträva vidare...
ni får mig att orka det jag ibland inte orkar.

Julkram
Lotta

P.s. Ursäkta om denna bloggen blev lite rörig.
Jag är nog lite mer rörig i huvudet än vanligt.
Som det nog ska vara. Sorg gör konstiga saker
med oss...det bara är så.