Magkänsla och autismspektrumdiagnoser

Har arbetat en massa och kulmen är nog nu i november
som alltid är en hektisk månad. Denna vecka har jag
redan avverkat Vadstena och Malmö och Göteborg
väntar onsdag och torsdag.

Det är så fantastiskt att ha förmånen att både undervisa
och glädja människor. Man ska vara tacksam och inte
knota över resandet. Fast just det sistnämnda är
onekligen tufft för mig, och för alla egentligen, som
förflyttar sig längre sträckor i jobbet.

Fast det är värt det. Att möta alla jag får möjlighet att
möta och kanske kunna göra en verklig skillnad kanske
för några är värt det. Så är det bara.

Har funderat en del på känsligheten hos personer med
en autismspektrumstörning i samband med att kunna
känna en magkänsla. Har kommit fram till att
magkänslor har jag nog iallafall. Även om jag inte
alltid känner dom eller inte alltid känner igen dom.
Det sistnämnda problemet delar jag troligtvis med de
allra flesta människor.

Har man arbetat med personer med autism så vet man
att de ibland kan bedöma personer rätt väl. De känner
när någon inte fungerar som t.ex. coach eller lärare.
Graden av hur man uttrycker det kan variera. Från
ingenting eller till grava beteendestörningar till att
faktiskt kunna uttrycka det (om än ibland udda och
obegriplingt för vissa).

Vad är det vi märker? Jag hävdar att vi ser när detaljer inte
stämmer. När det blir ologiskt. Då brukar jag få den där
magkänslan. Den brukar vara korrekt dessutom. Jag hade
stor nytta av detta under alla år när jag rekryterade. Det var
dessutom en given form, tidsbestämd intervju och mallar för
hur intervjun gick till. Jag blev med dessa förutsättningar
klara en skicklig rekryterare.

Är det så att vi visst tar in men att det är tolkningen som
det fallerar mest vid. För om jag blir osäker över något du
säger (som verkar konstigt, ologiskt eller obegripligt) så
känner jag ju att det är just det samma. Annars skulle jag ju
inte fråga ens...

Problemet är att när människor sedan svarar tvärtemot det
jag känner DÅ blir det problem. Jag lyssnar hellre på det
konkreta som SAGTS än något diffust som en känsla. För
jämfört med vad som sägs så stämmer den ju inte. Folk säger
ju en sak men tycker en annan.

Skulle det kunna vara så att jag egentligen är rätt känslig
för människor. Att jag ser/känner "rätt in" men att det är er
fernissa (s.k. social kompetens) som krånglar till det för mig?
Övergav jag den förmågan jag hade? Kan jag öva upp den igen?
Lita på den mer.

Att det är svårt att tolka vet vi. Läsa av visuellt likaså.
Men tänk om vi egentligen är mer taktila och då också
känslomässigt begåvade än folk anar. Hisnande tanke.

Betänker man alla perceptionsstörningar som vuxna med
en autismspektrumdiagnos beskriver (och det är oftast värre
som barn) så blir detta ett spännande ämne som jag ofta
återkommit till de sista åren. Jag är inte så säker på att man
uppfattat autism 100% korrekt alla gånger.
Man kan jämföra detta med den empatistörning man beskriver
att vi har. Där har ju inte alla fattat hur det är egentligen
(i mina ögon.)

Vi är ju inte utan känslor utan har bara svårt att komma på och
automatiskt identifiera de samma hos oss själva samt att
komma ihåg och veta hur de ska kommuniceras. Det kanske är
samma sak med den där magkänslan. Magkänsla påstås vara
inlärd. Jag vete hundan om det är hela sanningen heller...

Hur som så hittade jag en intressant sida nyss om magkänsla.
Läs lite där och surfa vidare.

Lite kort om att träna sin magkänsla

Det där med magkänsla är intressant tycker jag OCH dessutom
tror jag det är viktigt.

Lotta